Nyheter

På Gålö, i en tidigare örlogsbas med rötter i det kalla krigets kustförsvar, lever en viktig del av Sveriges marina historia vidare. Här har Veteranflottiljen sin hemmahamn – en unik verksamhet som nyligen blivit medlem i Båthistoriska Riksförbundet och som bevarar, levandegör och framför tidigare örlogsfartyg. Tillsammans utgör fartygen och människorna kring dem ett levande maritimt kulturarv, där både materiel, teknik, berättelser och erfarenheter förs vidare till nya generationer.

Från örlogsbas till kulturarvshamn

Gålöbasen är en tidigare marinbas inom svenska Marinen, verksam i olika former sedan 1942. Basen ligger på sydvästra Gålö vid Horsfjärden och spelade under lång tid en viktig roll i försvaret av huvudstaden. Den norra hamnen anlades redan 1942 och användes först av motortorpedbåtar och senare, under 1970-talet, av patrullbåtar. Den södra hamnen tillkom under 1950-talet och nyttjades främst av torpedbåtar och robotbåtar.

Under hela kalla kriget var Horsfjärden en central del av flottans försvar av Stockholmsområdet. Sverige utvecklade då ett strategiskt koncept för djupförsvar, där havet och skärgården utgjorde en integrerad del av rikets försvar. Snabba och relativt små fartyg – patrullbåtar, torpedbåtar och robotbåtar – utgjorde flottans lätta ytattack och skulle från skärgårdsbaser som Gålö slå till mot en angripare nära kusten med snabba och överraskande insatser.

År 1985 flyttades ytattackflottiljen med de kvarvarande robotbåtarna till örlogshamnen vid Berga. I samband med den stora nedrustningen kring millennieskiftet avvecklades större delen av flottans verksamhet i Horsfjärdsområdet, och Gålöbasen förlorade sin roll som aktiv örlogsbas.

I dag har platsen fått en ny betydelse. Gålöbasen är hemmahamn för Veteranflottiljen – en sammanslutning av personer och fartygsföreningar som förvaltar tidigare örlogsfartyg och håller en viktig del av Sveriges maritima historia levande.

Från MTB-veteraner till Veteranflottiljen

Veteranflottiljen har sitt ursprung i Föreningen MTB-veteraner, som bildades 1987 på Gålö av ett antal entusiaster, med Lennart Segerström och marindirektör Curt Borgenstam i spetsen. Det första målet var att stödja bevarandet av motortorpedbåten T26 och att levandegöra historien om tjänsten med de snabba motortorpedbåtarna.

Snart tillkom även motortorpedbåten T46, som då ägdes av H.M. Konungen. Under de följande decennierna växte verksamheten, och allt fler fartyg med marin bakgrund togs om hand. År 2009 ombildades föreningen till Veteranflottiljen för att bättre spegla den bredare inriktningen. Verksamheten omfattade då inte längre enbart motortorpedbåtar, utan flera typer av tidigare örlogsfartyg.

I dag har föreningen drygt 600 enskilda medlemmar. Medlemskapet är öppet för alla med intresse för svensk marinhistoria – inte bara för dem som själva har tjänstgjort i Marinen. Det gör Veteranflottiljen till en viktig mötesplats mellan generationer, erfarenheter och engagemang.

Ett museum som fortfarande går till sjöss

Veteranflottiljen samlar i dag ett tjugotal fartyg och båtar med marin bakgrund. De flesta har sin hemmahamn på Gålöbasen, men flera finns också på andra platser i landet. Minsveparen M 20 och vedettbåten Sprängaren har sin hemmahamn vid Djurgården i Stockholm, intill Vasamuseet. Motortorpedbåten T38 och robotbåten R136 Västervik finns vid Marinmuseum i Karlskrona. Patrullbåten P151 Hugin ligger vid Maritiman i Göteborg och stridsbåt 127 vid Hysingsvik på Rådmansö.

Tillsammans bildar dessa fartyg en unik helhet. Här handlar det inte om ett museum i traditionell mening, där föremål står stilla bakom avspärrningar. Veteranflottiljen visar i stället vad ett levande maritimt kulturarv kan vara: fartyg som underhålls, brukas, visas och i många fall fortfarande går till sjöss. Det är just i mötet mellan det materiella och det immateriella kulturarvet som verksamhetens styrka blir tydlig. Här bevaras inte bara skrov, maskiner och detaljer, utan också kunnande, sjömanskap, hantverk, minnen och berättelser.

Besök, visningar och upplevelser

De veteranfartyg som inte ligger vid Gålö är i regel mer lättillgängliga för allmänheten, med återkommande öppet skepp och publika turer. Gålöbasen är däremot ett skyddsobjekt och normalt inte öppen för spontana besök. Veteranflottiljen erbjuder dock bokningsbara visningar, charterturer och studiebesök.

Varje år har man också arrangerat ett uppskattat publikt evenemang på Gålöbasen för både medlemmar och allmänhet: En dag i Paradiset, ofta förkortat EDIP. Då öppnas hela anläggningen – kajer, verkstäder, flottiljmuseum och radiomuseum – och besökare får möjlighet att uppleva miljön på nära håll. För många är höjdpunkten möjligheten att köpa biljett till en sjötur med veteranfartygen: att färdas över Horsfjärden i hög fart med en motortorpedbåt, robotbåt eller torpedbåt är en upplevelse som ger historien både ljud, kraft och rörelse.

För den som söker ett lugnare tempo finns också möjlighet att följa med någon av minsveparna i mahogny från andra världskriget – de så kallade M-båtarna – och uppleva en annan sida av det marina arvet.

Det populära evenemanget ställdes tyvärr in förra året av Försvarsmakten med hänvisning till det försämrade omvärldsläget. Förhoppningen är att denna uppskattade folkfest, med flera hundra deltagare, ska kunna återupptas inom en snar framtid.

Ett kulturarv i rörelse

Veteranflottiljen visar på ett föredömligt sätt hur tidigare militära fartyg kan få nytt liv som kulturarv. Genom ideellt engagemang, tekniskt kunnande och ett starkt intresse för svensk marinhistoria hålls fartygen i bruk och görs tillgängliga för allmänheten. På så sätt bevaras inte bara fartygen som objekt, utan också förståelsen för deras sammanhang, användning och betydelse i svensk historia.

För alla som är intresserade av marinhistoria, äldre fartyg och det flytande kulturarvet är Veteranflottiljen en unik verksamhet värd att upptäcka.

Mer information finns på Veteranflottiljens webbplats: https://www.veteranflottiljen.se/

/Anders Torelm, Veteranflottiljen