På Heleneborgs Båtklubb finns en båt som inte liknar något annat – nämligen Valkyrian, konstruerad av Carl Gustaf Pettersson (CGP) 1910. Denna farkost från framtiden rör sig i blicken även när hon ligger stilla. I vattnet går hon som ett lokomotiv. Hennes rena linjer och avlånga ventiler pekar mot ett proto-streamline-tänkande som föregår funktionalismen, samtidigt som hon invändigt är en rik Jugend-interiör och en ovanligt genomtänkt fritidsbåt. Och med accessoarer, fotografier och dokumentation blir hon ett källmaterial som fortfarande väcker fler frågor än svar.
Vid bryggan på Pålsundet – men alltid på väg
Förtöjd på Pålsundet i Stockholm vid Heleneborgs båtklubbs brygga, bland andra exceptionella träbåtar, finns Valkyrian – en båt som fortsätter att röra sig i blicken även när hon ligger stilla. Man kan aldrig sluta förundras över henne, inte för att hon är prålig, utan för att linjerna är så konsekventa. De bär en idé som känns märkligt samtida, trots att hon ritades och byggdes 1910.
Räknäs 1910 och Kiel 1911
Valkyrian byggdes 1910 på Räknäs varv på Värmdö. Året därpå visades hon på den stora båtutställningen i Kiel 1911, en av Nordeuropas viktigaste mötesplatser för båtliv sedan slutet av 1800-talet, och hon prisades där för sin skönhet. Ritning nr 192 signerades 25 november 1910, vilket i familjen räknas som båtens “födelsedag”.
Proto-streamline före funktionalismen
Det är lätt att läsa Valkyrian som modernistisk, men den mest träffsäkra beskrivningen är proto-streamline: ett tidigt strömlinjeformat tänkande som växer fram ur fart, funktion och proportion.
Fem drag gör känslan särskilt tydlig:
- Språnget i däckslinjen – en lång, mjuk kurva som ger fartkänsla även vid bryggan.
- Låg överbyggnad – ruffen ligger diskret mot helheten.
- Mjuka övergångar – skrov, däck och ruff läses som en sammanhängande kropp.
- Avlånga ventiler – en detalj som känns före sin tid i en epok där fönster ofta var mer fyrkantiga.
- Integrerat avslut akterut – aktern känns som en fortsättning av linjen, inte ett påbyggt rum.
Valkyrian saknade från början vindruta, som många tidiga CGP-båtar. Här kan man också resonera om “örat” – Carl Gustaf Petterssons karakteristiska, rundade övergång från fördäck till skarndäck. Kanske finns en påverkan från samtidens långsmala krigsfartyg och deras mjuka linjeföring. Oavsett exakt inspirationskälla är resultatet slående: Valkyrian ser ritad med blicken riktad framåt.
Påkostad, olimad – och fortfarande hel
Valkyrian är väldigt påkostad – hon måste ha fått bästa kvalitet av allt. Anders Annell har beskrivit henne som extremt välbyggd: en helt olimad båt som efter 115 år fortfarande inte spruckit isär. Det är ett av de starkaste argumenten i hela berättelsen: här är hantverket inte en detalj – det är en del av konstruktionens idé.
Jugend ombord och en planlösning före sin tid
Kontrasten är magnifik. Utvändigt stram, invändigt Jugendstil: krusiduller, pärlande trälister och ett rikt snickeri som gör att båten upplevs som ett möblerat rum.
Planlösningen är dessutom ovanlig för sin tid – som en båtbyggare uttryckte det: hon är nästan som en “Maxi 77” invändigt i logik. Valkyrian har sovsalong i för och akter, toalett och tvättrum midskepps, en motorsalong med disk och kök samt en stor sittbrunn för omkring åtta personer. Det är som om CGP här ville visa en verklig fritidsbåt: en båt att åka ut med, stanna ute med – och leva ombord i.
Förvaltningen: den olympiska elden
Valkyrian är inte något man “äger” i vanlig mening – hon förvaltas. I familjen Sundeman har hon burits vidare som ett ansvar mellan generationer, mer likt den olympiska elden än en ägodel som byter händer. Förvaltningen handlar därför inte bara om att hålla henne flytande, utan om att hålla stilen: att stå emot frestelsen att modernisera sönder det som gör henne unik, att välja varsamma åtgärder och att bevara helheten ner i detaljnivå.
Tidskapseln: accessoarer och dokumentation
Det är inte bara linjerna och snickerierna som gör Valkyrian till en tidskapsel. Med henne följer också accessoarerna: porslinet, punschkylaren, snapsglasen – föremål som bär smaken, rytmen och umgängeskulturen från en tid när motorbåten fortfarande var en ny idé. När sådana detaljer bevaras tillsammans med båten ser man inte bara hur Valkyrian var byggd, utan också hur hon var tänkt att användas.
Förvaltning syns inte bara i trä och beslag, utan också i papper, bild och minne. Valkyrian har en dokumentation som ger henne extra tyngd som kulturarv: originalritningen, fotografier som följer båten genom tiden, en inmätning som Torsten Kroplien lät göra för Kungliga Automobilklubben (KAK), daterad 13 juni 1912, och en samlad kunskap som vuxit med henne genom generationer. När föremålen, handlingarna och berättelserna hänger ihop med den fysiska båten blir Valkyrian mer än ett vackert objekt: hon blir ett källmaterial – en båt som går att förstå, tolka och föra vidare utan att historien tunnas ut.
Motorerna och modern omsorg
Valkyrians motorhistoria sträcker sig från Penta 14 hk – som med den spetsiga fören och den platta aktern gav henne en matchfart på omkring 14–16 knop – vidare till Penta 24 hk, via Albin Kapten och fram till den långlivade Albin Kommendör A4. A4-motorn totalrenoverades 2023 av Tomas Blomström och Bo Andersson vid Blomströms Teknik AB. Tillsammans bildar motorerna en berättelse om brukande, lärande och teknikskiften över mer än ett sekel.
Lika viktig är erfarenheten av brandsäkerhet: incidenter med läckande koppartankar och insikten om riskerna med tidiga installationer ledde till förbättringar, bland annat att de gamla tankarna ersattes med rostfria tankar under sittbrunnstofterna och extra säkerhetsarrangemang. Klassiska båtar kräver modern omsorg – och brandskydd är i praktiken kulturarvets försäkring.
Ägarlängd
Valkyrians ägarlängd är komplett och väldokumenterad. Hon har burit namnet Valkyrian sedan Kropliens tid 1911 och har varit i familjen Sundemans ägo sedan 1912.
- C.G. Pettersson (1910)
- Torsten Kroplien (1911–1912)
- Ivar & Anna Sundeman (1912–1940)
- Sven & Marianne Sundeman (1940–1993)
- Jon Sundeman (1993– )
Utmärkelser och erkännanden
Ivar Sundeman tilldelades den kungliga medaljen i silver den 19 maj 1936 för förtjänster inom Sveriges frivilliga motorbåtskår. Totalt erhöll Valkyrian fyra medaljer, varav två är dessvärre försvunna.
Nuvarande förvaltare Jon Sundeman är en känd personlighet i träbåtskretsar och erkänd för sitt engagemang inom det flytande kulturarvet. Ett erkännande är att Valkyrian är k-märkt (2009) av Sjöhistoriska museet och har även uppmärksammats med Motor Yacht Societys, MYS vandringspris (2022). Nu senast tilldelas Jon Sundeman HBK:s hedersmedalj för sina insatser att bevara Pålsundet och Långholmen, och därmed bidra till att rädda en unik kulturhistorisk miljö mitt i Stockholm.
Alla dessa utmärkelser hör hemma där Valkyrian är som mest Valkyrian: i salongen, som en del av båtens levande minne.
I litteraturen – och att beskåda vid Pålsundet
Det har skrivits en hel del om Valkyrian. Hon är en av de CGP-konstruktioner som lyfts fram i standardverken C.G. Pettersson – legendarisk båtkonstruktör av Gunnar Fritz-Crone och Åsa Arnö-Fritz-Crone (Sjöhistoriska museet, 2003) och Petterssonbåten – om C.G. Pettersson och hans båtar av Stefan Iwanowski och Anders Værnéus (W&W, 2003). En av de mest spridda texterna i modern tid är artikeln ”Valkyrian – den unika mahognydamen” (Dagens PS, 2021). Valkyrian finns sedan 2009 i MYS-registret och är medlem i CGP-sällskapet – och hon går dessutom att beskåda vid Heleneborgs Båtklubbs brygga i Pålsundet, Långholmen, Stockholm, när hon ligger hemma i sin rätta miljö bland andra klassiska träbåtar.
När historien fortfarande pågår
Kanske är Valkyrians största värde just att hon inte låter sig “avslutas”. Hon är ett stycke källmaterial i full skala – en tidskapsel av linjer, rum, föremål, fotografier och dokumentation – som fortsätter att ställa frågor snarare än leverera ett enda svar. Var proto-streamline ett medvetet språng, en praktisk lösning som råkade bli form, eller summan av erfarenheter och influenser som Carl Gustaf Pettersson bar med sig när han drog pennan 1910? Vi kan ana, tolka och jämföra – men vi kan inte fullt ut veta.
Det som står klart är att Valkyrian fortfarande gör det hon gjorde från början: hon väcker häpnad. Och så länge hon förvaltas med samma mod och omsorg, och hennes historia fortsätter att dokumenteras, är den sista linjen ännu inte skriven om Valkyrian.
/Martin Prieto Beaulieu
PS: Välkommen att följa Mahognydamen på Facebook.
Faktaruta
Namn: Valkyrian
Byggår: 1910
Ritning: nr 192, signerad 25 november 1910
Varv/byggplats: Räknäs varv, Värmdö
Löa / Bredd: 10,6 m / 2,05 m
Skrov: mahogny; kravell på järn- och ekspant
Motor (nu): Albin Kommendör A4, 60 hk
Segel: Mast och originalsegel finns bevarade i prima skick.
Planlösning: sovsalong för & akter; wc/tvättrum midskepps; motorsalong med disk/kök; stor sittbrunn
Visad/prisad: Kiel 1911
Utmärkelser: Kunglig silvermedalj 19 maj 1936; totalt fyra medaljer (två försvunna); k-märkt av Sjöhistoriska Museet 2009; MYS vandringspris 2022; Heleneborgs Båtklubb:s hedersmedalj till Jon Sundeman 2025.
