Lars Lind, 82 år, seglar ännu längs ostkusten med sin träskuta Venus. Lasten består av potatis, lök och sill – men det han egentligen fraktar är något större. Med sina seglatser bär han vidare en levande tradition av kustsjöfart som en gång band samman samhällena längs Östersjön.

Pojkdrömmar bland skutorna i Gröndal

Lars Lind föddes 1942 i Stockholm, med varven i Gröndal och Ekensberg som närmaste lekplats. Fadern arbetade som skeppsmäklare och miljön runt varven väckte tidigt hans fascination för fartyg. Som pojke sprang han i hamnarna, pratade med sjöfolk och drömde om ett liv till sjöss. Vid femton års ålder fick han sitt första arbete i Norrköping, men längtan efter skutorna lockade honom snabbt ut på Östersjön.

Från Östersjön till Sydamerika

Som sextonåring mönstrade Lars på Venus från Rockneby, byggd 1882. Det blev början på ett liv som skulle föra honom långt bortom den svenska kusten. Efter ungdomsår på olika segelskutor tjänstgjorde han i Kungliga Flottan, för att sedan fortsätta sin karriär på större fartyg.

Han seglade på Europas sista fyrmastare Elna, arbetade på motorfartyg i Östersjö- och Nordsjötrafik och tog sjöbefälsexamen i Kalmar. Därefter följde många år som styrman på gastankern Nicole i Sydamerika, där han lärde sig navigera mellan Brasilien, Argentina och Chile.

Under 1970- och 80-talen var han skeppare på lastfartyg som Jurgen och Brummi. Med det sistnämnda byggde han till och med upp ett eget litet rederi, med rutter som sträckte sig från Nordsjön till Svarta havet. Hans hustru Pamela följde ofta med som kock och arbetskamrat ombord.

Venus väcks till liv igen

Trots åren i internationell sjöfart fanns längtan efter skutorna kvar. 1994 fick Lars möjlighet att köpa tillbaka Venus, samma skuta som han som tonåring först mönstrat på. Hon låg då som vrak i Klintehamn på Gotland, ombyggd till fiskebåt och i dåligt skick.

Med hjälp av vänner och yrkesskickliga hantverkare genomförde han en omfattande restaurering. Bordläggningen byttes, nya däcksbalkar och stöttor sattes in, och däcket lades om. Sommaren 1995 seglade han Venus till Björnö vid Marviken för att färdigställa arbetet.

Potatis, sill – och möten längs kusten

Sedan dess har Venus haft Valdemarsvik som hemmahamn och blivit en välkänd syn i den lokala träbåtshamnen. Varje höst lastar Lars potatis, lök och sill i Mörbylånga på Öland och ger sig ut på sin traditionella rutt längs ostkusten.

I hamnar som Mönsterås, Figeholm, Loftahammar, Tyrislöt, Arkösund, Nävekvarn, Oxelösund och Trosa väntar kunderna på att köpa hans varor direkt från skutan. Ibland fortsätter resan ända till Strängnäs och Mariefred innan färden återvänder mot Öland för en ny last.

Venus är mer än ett transportmedel. Som 90-åring kräver hon ständig omsorg, och ljudet av den danskbyggda tändkulemotorn lockar alltid nyfikna öron när hon lägger till.

Mer än potatis – ett levande kulturarv

Är det verkligen potatis Lars Lind säljer längs ostkusten? Eller är lasten något mycket större?

Genom Venus för han vidare ett kulturarv som annars riskerar att gå förlorat: kunskapen om skutorna, hantverket ombord och minnena från en tid då småskalig kustsjöfart var självklar i Sverige.

Lars Lind är inte bara skeppare på en gammal träskuta. Han är en levande länk till en epok som försvunnit ur vardagen men som fortfarande kan upplevas – tack vare honom, hans seglingar och hans vilja att hålla traditionen vid liv. Frågan är om han kanske är den allra sista skutskepparen på ostkusten.

/Lars Beckman

(Ordförande i Valdermarsviks Träbåtsförening, styrelseledamot i BHRF)

Det har skrivits mycket om Lars Lind och skutan Venus – här är ett urval: