I Valdemarsvik, en liten kommun i Östergötland, finns en förening som utmärker sig på flera sätt. Waldemarsvik Träbåtsförening (WTF) har en omfattande verksamhet både på land och till sjöss. Mitt i samhället, på bästa plats, förfogar föreningen över en brygga med över femtio båtar – från allmoge- och sportbåtar till segel- och bruksbåtar, samt skutan Venus af Waldemarsvik. Ett levande och flytande museum.

Båtarna vårdas noga av sina ägare, och bryggan har blivit ortens stolthet. Det är inte många föreningar eller kommuner i Sverige som kan visa upp en sådan samling. Alla båtar är väl omhändertagna och försedda med skyltar med information.

En av föreningens medlemmar heter Bengt Aronsson. Han har en liten snipa på 18 fot som heter Anna Vera, byggd 1950 i Mossen, Tyrislöt. Hon är byggd av ek från Polen, och det sägs att virket var fullt med blykulor från andra världskriget. I henne sitter en Albin O11 på 5 hk från 1950-talet.

På bryggan är Bengt särskilt känd för just sin Albin O11 – något han är extra stolt över. Motorn är nämligen så lättstartad att man knappt behöver trycka på knappen innan den går igång, berättar en kollega till Bengt. Jag blev självklart nyfiken, för i vanliga fall hör jag mest båtägare gnälla över sina svårstartade motorer.

Lars Albin Larssons Gjuteri och Mekaniska Verkstad grundades i Kristinehamn år 1900. Efter några år började man tillverka båtmotorer – Albinmotorer – som med tiden blev ett exportfenomen, kända över hela världen för sin kvalitet och pålitlighet. Motorerna återfinns fortfarande i många båtar runt om i Sverige, och Albin förknippas ofta med veteranbåtar och sitt karakteristiska tysta gång.

Valdemarsvik med sin kulturhamn är definitivt värt ett besök för dig som är båtnörd eller bara allmänt intresserad. Chansen är stor att du stöter på någon av föreningens medlemmar – kanske till och med Bengt själv – och får möjlighet att utbyta några ord och höra en Albinmotors förträffliga ljud.

/ Martin Prieto Beaulieu