Idag är det första dagen på kappseglingen med svenska andungar som går av stapeln denna helg i Kullavik med totalt 14 båtar anmälda.
Andungar i både plast och trä samsas sida vid sida i Kullaviks hamn. Foto: Jessica Andersson
Den smäckra bordläggningen av mahogny glittrar mot vattnet, och idag har jag fått lära mig att andungar med segelnummer under 100 är träbåtar byggda cirka innan 1970, och de med segelnummer över 100 är plastbåtar.
Svensk Andungeklubb som idag har cirka 140 medlemmar, ordnar i samarbete med Korshamns båtklubb en kappsegling för Andungar den 13-14 juni, och startfältet består av 14 båtar i både trä och plast.
Förberedelser innan lördagens första start i kappseglingen. Foto: Jessica Andersson
Den lilla nätta Andungen är en entypsbåt med måtten 6,74 x 1,80 och endast 13 kvadratmeter segelyta. Den ritades i Norge år 1944 av den norske konstruktören Thorvald Gjerdrum och skulle vara lätt och ha en profil som skulle påminna om norska räddningsbåtar, det mest sjövärdiga man kände till. De första svenska träandungarna byggdes från 1953 av Thore och Ante Larsson i Kungsviken samt, från 1957, på Skåléns varv i Säffle. I modern tid har Lilla Kålviks Båtbyggeri byggt ett antal Andungar i trä i samma stil.
Skylten Andunge VM får besökare att fundera över om det faktiskt är Världsmästerskap det handlar om? Foto: Jessica Andersson
Jag hittar tävlingsledare Nils-Eric Smitt och Christina Johansson. De har segelnummer S-56, båten heter Åda och är byggd i mahogny år 1964 på Skåléns varv. Både Nils-Eric och Christina är även med i styrelsen för Svensk Andungeklubb.
”Västkustmästerskapet har arrangerats ända sedan 80 eller 90-talet. Från början bara som enkla träffar där man sov i båtarna. Det var två äldre män som startade den och de är nu i 90-årsåldern. I år är det 14 anmälda andungar, tidigare har det varit runt 17-18 båtar cirka. Av dessa 14 så är det 5 stycken träbåtar. Sedan några år tillbaka samarbetar vi även med Norge, framförallt med en båtklubb i Asker, och där brukar det bli cirka 25 stycken anmälda.” säger Nils-Eric.
S-56 Åda byggd 1964 på Skåléns varv, besättning Nils-Eric Smitt och Christina Johansson. Foto: Jessica Andersson
På frågan om varför det blev just Andunge för Nils-Eric blir svaret ”Det var ju en gammal drömbåt helt enkelt. Jag har haft andra och större båtar tidigare men andungen har alltid varit något speciellt. De var dyra när de kom, så man hade inte råd att köpa en då på den tiden.”
Han berättar vidare att han gillar gemenskapen i klubben och att det ordnas aktiviteter. ”Förutom segling gör vi också vrakresor ibland i klubben, då åker vi och letar efter andunge-vrak som man kanske kan rädda, men även registrera i vårt register över Andungar. Vi har även eskadersegling varje år, i år är vi 12 stycken som ska traila båtarna till ostkusten och segla runt Harstena och St. Annas skärgård. Det är väldigt trevliga utflykter.” säger han.
En gammal drömbåt och en god gemenskap
Jonas Halvord och Sten Wallin med sin S-68 Greta gör sig redo att kasta loss inför start. Foto: Jessica Andersson
Det är blandat med både nya och gamla kappseglare som är med i dagens kappsegling. På skepparmötet gås dagens regler igenom, hur banan ser ut, olika flaggor och hur starten går till. Det är en inbjudande glad stämning och gemenskapen är god.
S-68 Greta med Jonas Halvord och Sten Wallin är en av de första att lossa och segla ut från hamnen. Givetvis har ingen av båtarna någon motor som är otymplig och bromsar. Det är sydvästlig vind cirka 4-9 m/s men lite stökig sjö ”ute på”. Banan går strax väster om Kullaviks hamn och rundas två gånger, och det är totalt 4 seglingar idag lördag och 3 seglingar imorgon söndag innan prisutdelningen.
Ingen av båtarna har motor så det seglas både in och ut ur hamn utan några problem. Foto: Jessica Andersson
Vid båten S-15 Quaque finner jag Leif Sjögren med besättning Astrid och Bo Wolgast. Leif har varit med i klubben sedan 1967 och verkar ha tävlingsnerverna under kontroll. Astrid berättar: ”För två år sedan var vi i Ljungskile och då dog vinden helt, då tog det lång tid att komma runt. Det är roligare när det är lite lagom vind” säger hon.
Quaque ligger och blänker vid bryggan och är väl i ordning. ”Jag har haft min andunge sedan 1967. När jag var liten tyckte jag det var en väldigt vacker båt, och till sist så fick jag och brorsan en andunge tillsammans av föräldrarna och vi har haft den ihop sedan dess. Borden är nåtlimmade, och jag har bara behövt nåtlimma om den en gång hittills och det var för 25 år sedan. Det är ett bra hantverk, byggd år 1957 på Skåléns varv i Säffle. Det roliga är att det finns fler träbåtar än plast idag, vi har cirka 80-90 träbåtar och kanske 50 plast i vår Andungeregister” säger Leif.
Kappseglingen förenar oss
På frågan om vilket material som seglar bäst finns inget bra svar, men man kan höra skämtet ”Träbåtarna har alltid rätt” bland besättningarna. Foto: Jessica Andersson
– Blir det mycket segling för dig?
”Ja men det blir det. Förr var det mycket tävlingar. Vi seglade i Klassiska regattan, Marstrandsregattan, och det var även landskamp mellan Norge och Sverige när norska båtar kom ner, och även Nordiskt Mästerskap. Just dagens kappsegling ”Västkust-Mästerskap” kallas så för att vi inte är med i Svenska Seglarförbundet och det kan därför inte hållas något riktigt VM för svenska andungar. Vi samarbetar med olika klubbar varje år, och platsen kan variera längs västkusten.” berättar Leif Sjögren.
S-15 Quaque med besättning som trimmar in det sista innan starten i Andunge VM 2026. Foto: Jessica Andersson
