M/Y Margona (1934) – Fröbergs mästarbygge i mahogny efter CGP:s ritning
Fröbergs varv på Lidingö, 1930-tal. Båtbygge i stora verkstaden: kölsträckning och spantresning är klara, sänten är fastsatta och bordläggningen har börjat. Foto: Sjöhistoriska museet
M/Y Margona (1934) vid brygga – ett Fröbergsbyggt CGP-original i mahogny. Foto: Christopher von Wachenfelt
M/Y Margona (1934) vid brygga – ett Fröbergsbyggt CGP-original i mahogny. Foto: Christopher von Wachenfelt

M/Y Margona är en C.G. Pettersson-ritad halvsalongsbåt (ritning 874B) byggd på Fröbergs båtvarv på Lidingö – tillverkningsnummer 70 av totalt 114 båtar. Hon kom till när båtbyggaren Karl Fröberg fått tag i ett större parti Hondurasmahogny och valde att bygga en båt “på lager”, något han annars sällan gjorde. Resultatet är ett ovanligt välbevarat original med komplett ägarlängd – och en berättelse som säger mycket om varven och människorna bakom CGP:s ritningar.

När CGP mötte pedanten på Lidingö

M/Y Margona – CGP-ritad ruffmotorbåt med Penta A-4. En av de få båtar som Karl Fröberg byggde “på lager”. Foto: Sjöhistoriska muse
M/Y Margona – CGP-ritad ruffmotorbåt med Penta A-4. En av de få båtar som Karl Fröberg byggde “på lager”. Foto: Sjöhistoriska muse

När man talar om C.G. Petterssons båtar hamnar fokus ofta på linjerna: den låga profilen, den eleganta ruffen, proportionerna. Men bakom varje ritning fanns också ett annat nätverk – varven och båtbyggarna som gjorde Petterssons idéer till verkliga skrov. Ett av dessa varv var Fröbergs varv på Lidingö, och båtbyggaren Karl Fröberg, känd för sin pedantiska noggrannhet. Det var en kombination som passade CGP väl: en konstruktör som följde byggena tätt, och en båtbyggare som ville att allt skulle sitta exakt.

Ett lagerbygge – och ett parti Hondurasmahogny

Inredningsritning (profil, plan, sektion) för ruffmotorbåt. L 9,25 m, B 2,10 m. Beställare: Fröbergs båtvarv. Konstruktionsnr 874. Foto: Sjöhistoriska museet
Inredningsritning (profil, plan, sektion) för ruffmotorbåt. L 9,25 m, B 2,10 m. Beställare: Fröbergs båtvarv. Konstruktionsnr 874. Foto: Sjöhistoriska museet

Margona är en klassisk halvsalongsbåt – och samtidigt något av ett undantag i Fröbergs produktion. Enligt uppgift var hon den enda halvsalongsbåt som Karl Fröberg byggde på lager, och skälet var ovanligt konkret: han hade 1933 kommit över ett stort parti förstklassig Honduras mahogny. Resultatet blev en ruffmotorbåt ritad av C.G. Pettersson (ritning nr 874B), byggd med Penta motor typ A-4 – ett bygge där materialkvalitet och hantverksambition gick hand i hand.

Konstruktionsritning i plan och profil, signerad av C.G. Pettersson 10 maj 1933 (Liljeholmen). Foto: Sjöhistoriska museet
Konstruktionsritning i plan och profil, signerad av C.G. Pettersson 10 maj 1933 (Liljeholmen). Foto: Sjöhistoriska museet

Margona bär också en tydlig plats i varvets egen historia: hon har tillverkningsnummer 70, i en produktion på totalt 114 båtar byggda vid Fröbergs båtvarv.

Fröbergs signatur: mahogny in i minsta list

Två Fröbergsbåtar: ATTI (t.v., byggd 1935, tillv.nr 80) och MARGONA (t.h., byggd 1934, tillv.nr 70). Foto: Sjöhistoriska museet
Två Fröbergsbåtar: ATTI (t.v., byggd 1935, tillv.nr 80) och MARGONA (t.h., byggd 1934, tillv.nr 70). Foto: Sjöhistoriska museet

Fröbergs gedigna hantverk genomsyrar hela båten. Interiören är rikligt garnerad med lister, och durkarna är helt i mahogny – ett uttryck för både tidens smak och båtbyggarens krav på finish. Margona har dessutom varit mycket välskött; enligt uppgift renslipades hon senast 2017, snarare än “renoverades”, vilket säger en del om hur mycket original som levt kvar.

Stora verkstaden på Fröbergs båtvarv, Lidingö, 1933. Mellan första och andra världskriget hade varvet sin glansperiod. Karl Fröberg hade sex, ibland sju fast anställda, och byggde nästan uteslutande på beställning. Foto: Sjöhistoriska museet
Stora verkstaden på Fröbergs båtvarv, Lidingö, 1933. Mellan första och andra världskriget hade varvet sin glansperiod. Karl Fröberg hade sex, ibland sju fast anställda, och byggde nästan uteslutande på beställning. Foto: Sjöhistoriska museet

Det kanske mest talande är kontinuiteten: Margona vinterförvarades och sköttes på Fröbergs varv ända fram till nedläggningen 1972. När ett varv får följa en båt i decennier händer något med bevarandet – det blir ett långsiktigt ansvar, inte bara en leverans.

Besiktning som vittnar om ett ovanligt originalskick

Karl Fröbergs verktygslåda från tiden på Gustafsson & Anderssons Varv AB, Kungsholmen. Foto: Jonson, Johan / Sjöhistoriska museet
Karl Fröbergs verktygslåda från tiden på Gustafsson & Anderssons Varv AB, Kungsholmen. Foto: Jonson, Johan / Sjöhistoriska museet

Båten är kvar i mycket gott originalskick och fick totalbetyget med beröm godkänt av besiktningsman Bo Berg. Vid fuktmätning i köl, skrov och däck uppmättes låga värden, och knackning med pendelhammare av hela skrovet visade skrovets utomordentliga skick. Det är den sortens resultat som sällan uppstår av en slump – det är summan av material, bygge och skötsel över tid.

Ägarlängden – omsorg som kulturarvsmetod

M/Y Margona i dag – ett välbevarat Fröbergsbyggt CGP-original som fortfarande brukas. Foto: Christopher von Wachenfelt
M/Y Margona i dag – ett välbevarat Fröbergsbyggt CGP-original som fortfarande brukas. Foto: Christopher von Wachenfelt

Margonas kulturhistoriska värde har i praktiken upprätthållits genom att båten kontinuerligt skötts mycket omsorgsfullt av flera ägare.

Förste ägare var bryggeridirektör Tobias Åkesson i Motala, som lät Margona ligga i Stockholm för att kunna resa ut till sitt skärgårdsställe. 1966 köptes hon av färghandlare Ragnar Andersson, som flyttade båten till Kungliga Motorbåt Klubben (KMK). Därefter tog Rune Jansson över – enligt berättelsen därför att Ragnar ansåg att Jansson var den enda som kunde ta hand om henne. Med Rune upphörde också vinteruppläggningen på Fröbergs varv; båten lades i stället vintertid upp på Janssons tomt på Tynningö, utanför Vaxholm.

M/Y Margona (1934) vid Veteranbåtsfestivalen i Wasahamnen på Djurgården, Stockholm, 2025. Foto: Martin Prieto Beaulieu
M/Y Margona (1934) vid Veteranbåtsfestivalen i Wasahamnen på Djurgården, Stockholm, 2025. Foto: Martin Prieto Beaulieu

Margona blev taxibåt i Vaxholm och utrustades då med ett räcke på fördäck – ett tydligt exempel på hur brukande ibland sätter spår, men också hur en båt kan växla mellan roller utan att förlora sin identitet.

Efter Runes bortgång 1978 övertog dottern Birgitta Nyberg Margona. Båten flyttades då till Vaxholm och låg i många år på Blynäsvikens båtklubb. Birgitta gick tidigt med i CGP-sällskapet och använde Margona som nöjesbåt med sina två söner. 2008 tog sönerna Robin och Daniel Nyberg över, och sedan 2020 ägs Margona av Christopher von Wachenfelt. I dag ligger hon på Stallmästargårdens Båtsällskap i Brunnsviken, och är registrerad i Motor Yacht Society (MYS) sedan 2021 och i CGP-sällskapet. Margona är k-märkt av Sjöhistoriska museet sedan 2025.

Ägarlängd (enligt uppgift)

M/Y Margona i klassisk skärgårdsmiljö. Båtens dokumenterade proveniens stärks av en komplett ägarlängd. Foto: Sjöhistoriska museet
M/Y Margona i klassisk skärgårdsmiljö. Båtens dokumenterade proveniens stärks av en komplett ägarlängd. Foto: Sjöhistoriska museet

Margona har en komplett ägarlängd – en detalj som värderas högt i branschen för klassiska båtar, eftersom den stärker båtens proveniens och gör historiken spårbar över tid.

  • Direktör Tobias Åkesson, Motala Bryggeri AB, 1935–1966
  • Ragnar Andersson, färghandlare, Stockholm, 1966–1971
  • Rune Jansson, Waxholms taxibåt, 1971–1978
  • Birgitta Nyberg, 1978–2008
  • Robin & Daniel Nyberg, 2008–2020
  • Christopher von Wachenfelt, 2020–

Varvsvinkeln: ritning + pedant = original som överlever

Fröbergs varv på Lidingö, 1930-tal. Båtbygge i stora verkstaden: kölsträckning och spantresning är klara, sänten är fastsatta och bordläggningen har börjat. Foto: Sjöhistoriska museet
Fröbergs varv på Lidingö, 1930-tal. Båtbygge i stora verkstaden: kölsträckning och spantresning är klara, sänten är fastsatta och bordläggningen har börjat. Foto: Sjöhistoriska museet

Margona visar i koncentrat hur CGP:s värld fungerade: ritning på papper var bara början. När en beställning väl var godkänd tog man in offerter och valde ett lämpligt varv – och hos Fröbergs varv mötte Pettersson en båtbyggare med samma läggning för precision. Kanske är det just där, i mötet mellan konstruktörens krav och båtbyggarens pedanteri, som en del av förklaringen finns. Karl Fröberg var omtalad som pedant ända ut i fingerspetsarna och uppmärksam på minsta detalj; var han inte nöjd bad han båtbyggarna göra om. Det bidrog till att båtarna som lämnade Fröbergs varv ofta blev hantverksmässiga mästerverk. Att Margona fortfarande framstår som ett så ovanligt välbevarat original är i så fall ingen slump.

/Martin Prieto Beaulieu

Faktaruta: M/Y Margona (1934):

M/Y Margona (1934) – Fröbergs mästarbygge i mahogny efter C.G. Petterssons ritning. Foto: Christopher von Wachenfelt
M/Y Margona (1934) – Fröbergs mästarbygge i mahogny efter C.G. Petterssons ritning. Foto: Christopher von Wachenfelt
  • Båttyp: Halvsalong
  • Konstruktör: C.G. Pettersson
  • Byggnadsår: 1934
  • Varv/byggare: Fröbergs båtvarv
  • Byggnadsort: Lidingö
  • Tillverkningsnr: 70 (av totalt 114 byggda vid varvet)
  • Skrovtyp: Rundbottnad deplacementbåt
  • Skrovmaterial: Mahogny
  • Byggnadssätt: Kravell
  • L.ö.a: 9,34 m
  • Bredd: 2,34 m
  • Deplacement: ca 3 ton
  • Motor: VP MD22, 64 hk
  • Fart: ca 12 knop
  • Utmärkelse: K-märkt (Sjöhistoriska museet) 2025