Föreningen Allmogebåtar är en rikstäckande ideell förening med hela 17 arbetslag runtom i Sverige, men hjärtat i föreningen finns på Bassholmen, en liten ö mellan Orust och Lysekil vid Skaftö på västkusten. Föreningen arbetar för att underhålla och bevara våra gamla nordiska båttyper, samt fiskar- och båtbyggartraditionerna runt dem.
Ett årshjul av arbetsdagar, sjösättning och publikdagar
”På arbetsdagarna brukar vi samlas kl 09:00 och vara klara till kl 16:00. Framåt mars börjar det bli lite bråttom och fullt med saker att greja med. Båtarna i hamnbassängen sjösätts på arbetsdagen i maj och torrsätts på arbetsdagen i september. Båtmuséet hålls öppet för besök mellan den 20 juni och 20 augusti. Men den stora högtidsdagen är andra lördagen i juli – Med Allmogebåtar på Bassholmen – MAB, som brukar dra stor publik. Nu i år är det 50 år sedan vi fick tillträde till Bassholmen, så då får vi hitta på något extra.” säger ordförande i föreningen, Lars Leijon.
Så började solskenshistorien
Så hur började denna solskenshistoria? I slutet av 60-talet insåg de två bröderna Kjell och Sigvard Fjellsson att träbåtarna som de växt upp med höll på att förfalla när folk började tillverka och köpa plastbåtar. De började då att dokumentera dem i ord och bild samt renovera och iordningställa representativa träbåtar för att visa upp. År 1970 bildade Peter Skanse, Ingvar Strömblad och Sigvard Fjellsson Föreningen Allmogebåtar, och då kom även den första medlemstidningen ut på 14 sidor. Medlemsantalet var då blygsamma 25 personer – det var starten för den ideella föreningen som idag växt till cirka 1000 medlemmar runtom i Norden.
År 1975 hölls det årsmöte i föreningen, med nästan 30 intresserade medlemmar, och ordförande Peter Skanse fick i uppdrag att söka en lämplig plats för att förvara äldre båtar. Ett förslag var Bassholmens varv i Uddevalla kommun och Kjell Fjellsson utsågs att undersöka möjligheterna. En frostig dag i slutet av februari 1976 gjordes den första rodden ut till Bassholmen, och de delvis förfallna byggnaderna gjorde vid första anblicken ett vemodigt intryck. Verksamheten hade upphört 1955 och därefter hade inget underhåll gjorts. Men vid närmare inspektion var fördelarna många; de tre övriga varvsbyggnaderna hade hela och intakta tak, det fanns en unik slip, en liten hamnbassäng och tre boningshus strax intill. Uppmuntrade och beslutsamma rodde man tillbaka till fastlandet, det här skulle bli bra. Kommunen i Uddevalla som nyligen hade köpt ön med en rösts övervikt, var nog tacksam för att hitta en hyresgäst, och en positiv artikel i tidningen Bohusläningen gjorde att verksamheten fick en flygande start. Nu hade man 650 medlemmar, en rejäl ökning, och arbetet med att få ordning på byggnader och båtar fortskred. I juli 1977 invigdes så båtsamlingarna på Bassholmen, efter många timmars nedlagt arbete!
En arbetsdag på Bassholmen
Idag den 6 december 2025 är det arbetsdag i föreningen, som det alltid är den första lördagen i varje månad. I september tas de större båtarna upp på slipen och övervintrar där, under presenningar. De mindre tas upp och förvaras under tak, och det ska slipas, lackas, oljas och repareras. Snart hör vi ljudet av en tändkulemotor närma sig i sundet och vi bli ståndsmässigt upphämtade i Kärlingesund, av eldsjälen Nicklas Holme och allmogebåten GG 892 Karin. Motorn är en encylindrig 14hk Skandia med reversering och gör så att masten hoppar när vi ligger på tomgång vid bryggan. Efter att ha snirklat oss fram i sundet från Kärlingesund till Bassholmen så samlas vi i ”Torpet” där någon redan tänt i kaminen. Man plockar fram kaffe och smörgås och Nicklas går igenom dagens jobb för oss nitton glada personer som dykt upp denna fuktiga morgon. Vi ska linolja master och åror, dammsuga lanningarna på makrillgarnsbåten Blixten, hämta virke och plåtar med fiskebåten Karin samt skrapa en av jullarna i båthuset med mera. Stämningen är glad och varm.
Arbetslagen och båtarna – från proffs till entusiaster
Nuvarande ordförande Lars Leijon mötte bröderna Fjellsson på Gullholmen på 70-talet, och eftersom han själv var intresserad av skutor och mindre båtar så började han hjälpa till, och har varit med i föreningen sedan dess. ”Innan vi fick tag på Bassholmen och precis när vi startat föreningen så hörde folk med gamla träbåtar av sig och frågade om vi ville ta emot dem, och det ville vi, men hade dåligt med plats. Det blev att man hade dem hemma hos sig. Senare längs vägen så var det fler längs kusten som började ta emot träbåtar, och då bildades så kallade arbetslag. Det är väldigt olika typer av arbetslag vi har i Sverige, alltifrån professionella träbåtsbyggare till entusiaster. Vi fokuserar mest på att ta hand om båtarna och visa upp dem för allmänheten, men även en del segling.”
Lars visar mig runt på Bassholmen. Hela omgivningen är som en tidsresa tillbaks till slutet av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Här finns de större före detta fiskebåtarna Norden och Karin samt replikan Blixten (makrillgarnbåt), och inne på muséet samsas ett 20-tal olika båtar. Bland annat en kåg, ekor, jullar, snipor och nordlandsbåtar – några är nybyggda och några är halvfärdiga. På området finns även en motorverkstad, pannrum och smedja, en sjöbod, en slip samt några uthus. Det finns även fyra boningshus av olika storlek som medlemmar kan hyra på sommaren, då får man också bidra till att arbeta lite och stå i muséet. De har tidigare använts som bostäder åt de anställda på varvet och är prydligt iordningsställda med enkel standard med rinnande kallt vatten indraget.
Smedjan och historien i väggarna
Vi går in i den så kallade ”Smedjan”, som idag är en del av muséet. ”När vi kom hit så såg det ut som att de hade lagt ner verktygen och bara gått på lunch, allt var kvar. Man gjorde motordelar härinne, och det finns en ångdriven remdrift som drev maskinerna. Först var det lantbruk här på 1600-talet, därefter trankokeri under sillperioden under 1700-talet, sedan blev det båtbyggeri och mekanisk verkstad, och senare motorinstallation av Bolinders motorer i början av 1900-talet. Då byggdes det en slip i samband med det. ”Vi kanske har 100 båtar totalt i hela Sverige men cirka 40 utav dem finns här på Bassholmen. Runt 15-20 stycken av dem som kommer i sjön varje år. De flesta av båtarna är lokalt anknutna, men vi har även två nordlandsbåtar från Norge. Alla båtar är dock klinkbyggda, här finns ingen kravell. Vi sköter underhållet på båtarna samt husen på området, men husen ägs av Uddevalla kommun och vi hyr dem av dem.”
Motormannen Jan och vattenhydrauliken
Inne i smedjan står ”motormannen” Jan. Han är den som tar hand om och renoverar motorer i föreningen. ”Basssholmen är unikt då vi har Nordens enda anläggning av vattenhydraulik, det fanns inte hydrauloljor när man byggde här. Vatten är mer stumt än olja, och man arbetade med så högt tryck så då skulle oljan självantända. Numera driver vi slipen med en tändkulemotor, och man får starta en 3-cylindrig motor som är till vattenpumpen för att få igång vattenhydrauliken, det är 400 bar i arbetstryck. Ejdern som står på slipen fungerar som en demo när vi ska förevisa. Ejdern har tidigare gått som potatis-skuta, och vi hämtade den för cirka 10 år sedan, hon är systerbåt med fina Polstjärnan som byggdes i Kungsviken och som ligger där än idag.”
Utmaningar, ungdomar och samarbete
Lars berättar vidare om utmaningar de ställs inför. ”Vi har som i alla sådana här föreningar svårt att locka ungdomar, man konkurrerar med telefoner och annat. Men i samband med Bassholmen-dagen i juli har vi lite seglarskola med allmogebåtarna och försöker aktivera barnen med båtarna och vårt museum. Vi samarbetar också med andra länder, i början av juni kommer det till exempel ett gäng ungdomar från Vikingskibsmuseet i Roskilde. De kommer hit för att jobba lite, det finns alltid saker att göra här. Vi lärde känna dem via den nordiska klinkbåtskonferensen som hålls vartannat år, senast i Kotka i Finland, för att stärka den UNESCO-skyddade klinkbåtstraditionen. Där träffar man många likasinnade. Det som är synd är att så många människor idag kan lägga mycket tid på andra hobbys som att renovera ett hus eller spela golf, men just båten ska helst inte kräva någon tid alls, och där blir träbåten en nackdel då den behöver ett visst mått av underhåll emellanåt.”
Då vi är så få engagerade i träbåtsvärlden så vi måste kroka arm med likasinnade som vill jobba åt samma håll. Vi tyckte att det var en bra idé att gå med i Båthistoriska riksförbundet då vi måste samarbeta kring problemen med att öka förståelsen och intresset för våra träbåtar och kulturarvet. Det börjat brinna lite i knutarna känns det som – det är ett viktigt arbete vi gör tillsammans.
/Jessica Andersson
VIRTUELLT MUSEIBESÖK: https://allmogebatar.se/virtuellt-museibesok/
