Vintersäsongen innebär i Waldemarsviks Träbåtsförening (WTF ), precis som i andra liknande föreningar landet runt, att det ges tid att rusta och rädda vårt flytande kulturarv för framtida seglatser. Varje båt bär på ett namn och en historia – och likaså människorna som håller dem flytande. Vårt flytande kulturarv hålls för det mesta flytande och tillgängligt för oss andra av engagerade människor som dessa i Valdemarsviks Träbåtsförening.
WTF:s medlemmar är flitiga i sitt arbete med att värna det flytande kulturarvet. WTF som under 2025 uppmärksammat det faktum att föreningen verkat i ett kvarts sekel. Det har inneburit än mer aktiviteter vid vår brygga och i vattnet. Många är de som under åren passerat vår brygga i hamnen och låtit sig glädjas över vilken energi och engagemang som föreningens medlemmar ger uttryck för.
Sedan ett par år är det också så att bryggan efter en överenskommelse endast härbärgerar båtar byggda i trä. Nu under höst, vinter och vår ges det tid till att rusta vårt bestånd inför nästkommande båtsäsong vilket många medlemmar lyckligtvis, engagerar sig i.
Femhuggaren – fadder Göran Karlsson
Byggd 1898 på Karlskrona örlogsvarv är hon vår äldsta båt i föreningens ägo. Torpedkryssaren Psilander var moderskepp till vår femhuggare enligt de uppgifter vi lyckats få fram då det begav sig. Göran Karlsson, Peter Jonsson, Björn Svensson och Johan Hallkvist jobbar i nuläget med henne för att hon åter ska glänsa i all sin prakt.
Lokalerna där arbetet pågår för fullt anpassas efter femhuggarens behov av avfuktning då man vill sätta igång med byte av bord och spant. Att femhuggaren nu får den omfattande upprustning hon är värd är glädjande och innebär att vi säkerställer ett mångårigt unikt marint inslag vid vår brygga. Sjövärnskåren har haft femhuggaren i sin ägo genom åren. Senare hittades femhuggaren i mycket dåligt skick där Svante Rockström och Johan Gustafsson spelade en viktig roll för att hindra att hon i sitt dåliga skick eldades upp. Johan skänkte henne sedan till WTF vilket förpliktar oss att säkerställa hennes överlevnad.
Elise – faddrar Kent Larsson och Bengt Aronsson
Jobbet på Elise går för dagen då jag är på plats ut på att bättra på ytskikt, konservera motorn och färdigställa den nytillverkade styrhytten. Kent, Bengt som också är faddrar och Christian Trygg jobbar med Elise. Anders har tillverkat de flesta delarna till den nya styrhytten och Petri arbetar nu med ytskikten. Under året som gått har det varit en hel del justeringar med motorn för att få Elise att fungera så optimalt som möjligt vilket Kent och Bengt tagit hand om och löst.
Irene – sportbåten med ytskiktsöversyn i sikte
Sportbåten eller Irene som är hennes namn vars faddrar är Anders Elofsson och Jörgen Lycke är ytterligare en av föreningens egna båtar som nu ligger för vinterförvaring kommer under våren att få en ytskiktsöversyn. Året som gått har inneburit en hel del arbete med motor och backslag där Anders och Jörgen varit ansvariga och gjort ett omfattande arbete. Irene kommer även hon att vara ett säkert kort att för de många besökarna vid brygga vila ögonen på även nästa år.
Åttahuggaren – livräddande insats via AME
Åttahuggaren får även hon tack vare vår kommunala AME arbetsmarknadsenhet under ledning av Torbjörn och Ola en livräddande insats. Hon är som femhuggaren byggd i Karlskrona och daterad till 1953 vad vi kunnat hitta. Tillsammans med femhuggaren är hon den ena av två båtar med marin tillhörighet som vi som förening är både glada och stolta över att kunna säkerställa ett bevarande för framtida kulturarvsintresserade.
Människorna bakom båtarna
När vi följer arbetet med femhuggaren, Elise, Irene och åttahuggaren blir det tydligt att här finns båtar med egna namn och berättelser – men också människor som bär kunskap, ansvar och envishet vidare från säsong till säsong. Det är i det dagliga, ofta osynliga vinterarbetet som kulturarvet faktiskt hålls levande: genom händer som demonterar, lagar, lackar, konserverar och bygger nytt med respekt för det gamla. Och när våren kommer och båtarna åter möter vattnet, blir resultatet synligt för alla som passerar bryggan – ett flytande kulturarv som fortfarande går att uppleva, just därför att någon har tagit hand om det.
/Lars Beckman
