Vid den lilla viken Tångekilen på Fisketången i Kungshamn samlas människor kring allmogebåtar, gemenskap och maritimt kulturarv. Föreningen Tôllar ô Seiel grundades 1972 och är idag ett nav för både båtintresserade och de som bara vill ta en kopp kaffe i gott sällskap.

Från filminspelning till föreningsliv

En varm och solig onsdag i juli går jag förbi den lilla gemytliga viken på Fisketången i Kungshamn, som i folkmun kallas för Tångekilen. Här ligger röda sjöbodar på rad, och ögat dras till de små allmogebåtarna som ligger förtöjda intill bryggan och sjöboden Sippans bu.

Här i sjöboden håller den ideella föreningen Tôllar ô Seiel till, som grundades 1972. Upprinnelsen till detta var när SVT skulle spela in TV-serien Ett köpmanshus i skärgården. Cåre Tånge, som varit med ända från början, var en av initiativtagarna till att föreningen bildades. De var ett gäng i samma ålder som seglade en hel del. Då frågan från SVT-teamet kom samlade Cåre och hans vänner ihop ett gäng allmogebåtar som kunde vara med i filminspelningen – och på den vägen är det.

Asta – ett levande industrimuseum

Längre ut på bryggan ligger fiskebåten Asta, LL667, en K-märkt pensionerad fiskebåt från 1916, byggd på Ringens varv på Marstrand. Motorn är en Skandiamotor om 2×65 hk, tillverkad 1944, och när den startas har den det karaktäristiska dunkandet som så många förknippar med en äkta fiskebåt.

År 1981 övertogs Asta av Tôllar ô Seiel, och föreningen har genom åren sett till att hon bevaras i den form hon haft. Idag fungerar hon som ett levande industrimuseum.

”Hit är alla välkomna”

När jag går in i Sippans bu möts jag av Börje Appelqvist, ordförande i föreningen. Han bjuder på kaffe och berättar gärna om arbetet de gör:

”Hit är alla välkomna. Från början var det mycket båtar och segling, men nu är det nog mer en träffpunkt – folk släntrar in på en kaffe och pratar bort en stund. Är man ensam så kan man komma in här och umgås. Man måste inte greja och dona om man inte vill. Men vill man greja med detta så kan man få vara med och lära sig, dreva och måla och allt möjligt.

Man kompletterar ofta varandra på något sätt. Vi jobbar med ett gemensamt intresse och mål och det förenar oss, just att man gör något tillsammans och inte bara sitter och pratar. Det kommer även en del nyblivna pensionärer, så föryngringen eller vad man ska kalla det sköts på det viset. Innan dess har många fullt upp med barn, jobb och annat.”

Faddrar, fest och föreningsekonomi

Börje berättar vidare:

”Förutom fiskebåten Asta äger föreningen 12 allmogebåtar och har faddrar till 7 av dem. Sedan har vi klubbkvällar hela vintern en gång i månaden, ett Novemberkalas, en familjedag till påsk, och i slutet på juli är det bryggdans med det lokala bandet Mac Abels som är väldigt trevligt.

Sedan hyr vi ut festlokalen en del. Allt detta tillsammans är det vi får ihop pengarna på, förutom medlemsavgifterna. Men fiskebåten Asta har sin egen ekonomi och behöver bidrag och donationer, vilket vi varit duktiga och sett till att den fått. Budgeten i år ligger på runt 600.000 kronor och denna gång är det dags för några bord att bytas i stäven borta på Hälleviksstrands varv. Vad gäller allmogebåtarna så är budgeten mycket mindre, cirka 60.000 kronor för alla sju.”

Sippans bu – festlokal och klubbcentrum

Vi går upp en trappa i sjöboden och kommer till festlokalen. Här har man sparat marina prylar från svunna tider som bidrar till stämningen. Börje visar en stor TV som de kan använda vid klubbkvällar:

”Då kan det vara någon som håller ett föredrag om någonting, eller om det är idrottsevenemang på TV till exempel så kan man samlas här.”

Väggarna är klädda med gamla bilder och reportage om föreningen. På nedervåningen finns en bardisk, och seglen till båtarna ligger på hyllor längs ena väggen, bredvid det lilla köket.

En ny sjöbod med verkstad

Här på bryggan finns numera ännu en sjöbod som föreningen huserar i: Svecia. Här finns en verkstad med snickeriverktyg och annat.

Idag målas det på en eka som används som arbetsbåt.

”Våra allmogebåtar har som regel nåt bord av ek, annars är de byggda i fur – som tur är, det är väl en kostnadsfråga. Vi är 7–8 personer på vintern som håller på med båtarna.

De ligger här på land utomhus på vintern och när vi behöver greja med någon så lyfter vi in den i sjöboden. Det har varit många båtar som kommit och gått, och tidigare har det varit svårt att göra några större ingrepp då vi fått vara utomhus och greja med dem – det kunde vara ganska kärvt ibland på vintrarna.

Vi fick bygga sjöboden 2023 så den är ganska ny, och det var upprinnelsen till att vi blev ett ganska fast gäng här. Vi har lagt ner mycket energi på två av båtarna i vinter. Den ena är grönmålad med linoljefärg och heter Ula, namnet har den fått för att den kommer från Ulebergshamn.

Tidigare hade vi lite snickeri inne i Sippans bu, men vissa tyckte att det blev lite för stökigt där, så det var skönt när vi kunde flytta allt till Svecia. Vi fick pengar från stiftelser och fonder att köpa verktyg och sådant för. Vi fick i år även Årets hållbarhetspris av kommunen för vårt engagemang i att levandegöra och bevara det maritima kulturarvet, det är vi väldigt tacksamma över.”

Termossegling med fika och finväder

Onsdagar på sommaren innebär termossegling – och idag är just en sådan typisk onsdag. Termossegling innebär att man tar med sig fikakorg och seglar ut med varsin allmogebåt, för att lägga till på något skär i närheten.

Båtarna riggas med mast och segel, och det gäller att ta rätt spristång till rätt båt. Vädret visar sig från sin bästa sida med sol och 6 m/s sydvästlig vind.

I Sigrid, en härlig kåg med rött sprisegel, hittar vi Johan och Thomas som förklarar hur man ska fästa spristången i en liten tamp som kallas ”hank”. Johan har seglat några gånger förut och tycker det är en mysig aktivitet när vädret är bra.

Börje och Ann Christin sitter i Argo, en svart julle med gaffelrigg byggd 1920:

”Det brukar läcka en del när vi seglar och övre borden ligger under vatten, men vi har öskar redo.”

Efter att Börje vrickat Argo fram till bryggan lastar han ombord fikakorgen och resten av sällskapet – innan de lätt och ledigt seglar ut från bryggan i en elegant manöver.

Det är inte första gången han gör detta – det syns!

/Jessica Andersson