
Bröderna Ohlsons båtar har gjort avtryck på både svenska och internationella vatten. Christina Stenberg, född Ohlson, berättar här om familjens historia, sitt projekt för att bevara arvet och om en passion som gått i arv i generationer.
Bröderna Ohlsons bakgrund
Vi har nog alla sett båtarna som bröderna Ohlson konstruerat utan att kanske tänka på det. Bröderna Einar och Carl-Eric Ohlson växte upp på Orust och hade flerhundraåriga båtbyggarrötter i blodet från Kungsviken. De båda bröderna började som lärlingar under tonåren hos morbrorn, båtbyggaren och konstruktören Hjalmar Johansson i Långedrag. År 1944 kunde de sjösätta sin första egna konstruktion, kostern K6. Efter detta konstruerades flera andra kosterbåtar såsom K22, K25, Spiggen och Bohuskryssaren.
I slutet av 40-talet fick Einar och Carl-Eric uppdraget av GKSS att rita en sjösäker båt, mindre än stjärnbåten, som skulle motivera ungdomarna att lära sig segla – detta blev GKSS-ekan.
Einar var ingenjören och matematikern, och Carl-Eric var mer praktiskt lagd och de kompletterade varandra väldigt bra. De internationella framgångarna tog fart på 1950-talet när OS-klassen 5.5m introducerades. Einar och Carl-Eric är de enda konstruktörerna som vid varje OS under åren 1952–1968 fick se sina konstruktioner på medaljplats.
Listan med brödernas konstruktioner är lång, mer än 55 båtmodeller har identifierats; GKSS-ekan, kosterbåtarna, familjebåtarna såsom Ohlson 22, Ohlson 8:8, Ohlson 36, NC-kryssaren med flera. Genomgående för brödernas båtar är att de är snabba, vackra med hög prestanda och kvalitet, och intresset för deras båtar var stort, inte minst internationellt.
Uppväxten i familjeföretaget
Christina Stenberg, född Ohlson, växte upp i Hovås med gångavstånd till familjeföretaget.
Pappa Einar Ohlson träffade mamma på en regatta på Marstrand, och kunde sedan värva henne att jobba ihop med honom. Hon kunde nämligen engelska, tyska och franska flytande, så hon blev sekreterare och var även duktig på bokföring, så hon kunde jobba som säljassistent för båtarna och var en viktig tillgång. Kvinnorna var ett välkommet inslag då de kunde berätta mer om pentryutrymmen, stuvningen ombord och sådant.
Jag har ju varit med på den här framgångssagan till viss del då vi åkte hela familjen på skollov och semestrar till olika ställen där vi kunde visa och sälja båtarna. Jag hamnade ofta bland båtbyggarnas barn och fick umgås med dem. Jag minns att jag på sportlovet fick stå på Båtmässan och jag var med och sålde en Ohlson 8:8, jag var väl 13–14 år då. Jag och mamma poserade som besättning i båtarna på båtbroschyrernas bilder också, det är lite roligt.

Sedan läste jag internationell ekonomi på universitetet, men hjälpte till lite med bokföringen eftersom jag läste till civilekonom. Vi var ju med hela familjen i detta och mina föräldrar arbetade verkligen non stop.
Vad hände sedan?
Pappa lade ner firman 1999 och gick sedan bort år 2004, så från 2004 fram till 2016 så har folk sökt upp mig på olika vis på grund av att de vill veta mer om båtarna och min far. I samband med det så tänkte jag att jag ska pensionera mig och börja trappa ner lite på arbetet, och ta tag i min familjehistoria.
Så det blev win-win då båtägarna får reda på mer och jag själv får reda på mer om min historia. Samt att jag kan bidra till en del av vårt svenska maritima kulturarv som är så viktigt. För Sverige har inte förstått riktigt att vi sitter på ett helt unikt flytande kulturarv, utomlands är det ett mycket större intresse.

Hur startade The Ohlson Project?
Jag startade projektet 2018. Det var bland annat en tysk vid namn Lutz som hade ett stort intresse i sin Ohlson 38 som kontaktade mig, han hade gjort en egen webbsida bland annat där han hade identifierat 135–140 Ohlson-båtar, och är en väldigt driven person. Vi två har haft ett väldigt bra teamwork sedan starten och vi har identifierat hela 79 varv i 12 länder som tillverkat båtar efter deras ritningar.
Vi har hunnit bygga en webbsida, och Veteranbåtsföreningen i Stockholm har skannat in 1600 av våra ritningar digitalt, och originalen har jag skänkt till Bohusläns museum i Uddevalla. Och pappa har tidigare skänkt många ritningar till Sjöfartsmuséet i Göteborg.
Jag håller föredrag, och skriver i olika tidningar både i Sverige och utomlands, så som Yacht Magazine. Jag har också hållit kontakt med en filmproducent, och vi tyckte båda att det skulle vara roligt att göra en film om Bröderna Ohlson.
Så under Covid-åren så intervjuade vi de gamla båtbyggarna innan de gick bort, och det är jag så glad för, det blev en bra dokumentär. Jag är också glad över att det på Träbåtsfestivalen i Skärhamn anordnas en regatta ihop med Västkustens Träbåtsförening och Sail Yacht Society. Kappseglingen heter Bröderna Ohlson Memorial Regatta och det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse.

Många av båtarna i startfältet har Bröderna Ohlson konstruerat, såsom K6:orna och NC-kryssaren, samt Lutz som seglat ända från Hamburg för att ställa upp med sin Ohlson 38!
Att få höra Christina berätta så generöst om både familjehistorien och arbetet med The Ohlson Project är verkligen inspirerande. Det är ett arbete som påminner oss om vikten av att dokumentera och dela våra maritima berättelser – så att kunskapen om dem lever vidare, också för kommande generationer.
/Jessica Andersson