En C.G. Pettersson-båt från 1934 och en berättelse om svek, sorg och tid
När jag åkte ut för att titta på Skum II visste jag egentligen inte vad jag skulle möta. Uppgifterna var knapphändiga: en gammal båt på en tomt, enligt uppgift en C.G. Pettersson från 1934, cirka nio och en halv meter lång, spetsgattad och byggd vid Söderholms varv i Arkösund. Den behöver forslas bort. Frågan var om det fanns något värde kvar.
Men när jag stod där framför båten och fick höra hennes historia var det inte i första hand en konstruktion jag såg. Det var inte bara ett skrov, några beslag, en motor eller resterna av en inredning. Det var något annat. Skum II stod där som en symbol för ett svek av stora mått.
Hur kunde man?
Det var den frågan som dröjde sig kvar.
När en båt blir mer än en båt
Båtar är märkliga föremål. Vi investerar inte bara pengar, arbete och tid i dem. Vi investerar också drömmar, förväntningar och känslor. En båt kan bli ett löfte om framtida somrar, om gemenskap, om frihet och om ett liv som ska levas tillsammans.
Skum II hade en gång varit just en sådan båt. En rymlig familjebåt med för- och akterruff, pentry, toalett och en Volvo Penta i hjärtat. Hon var byggd för färder, övernattningar och dagar på sjön. Ombord fanns plats för familjeliv, för vardag och fest, för barn, packning, måltider och sommarlov.
Men någonstans bröts berättelsen av.
När jag såg henne låg tragedin inte i förfallet i sig. Gamla båtar förfaller. Trä ruttnar, duk släpper, färg flagnar och metall ärgar. Det hör till. Det som grep tag var att Skum II inte verkade ha avslutats. Hon hade blivit kvar mitt i livet.
Ombord fanns fortfarande spår av det som varit: barnböcker, flytvästar, köksredskap, verktyg och andra vardagliga ting. Sådant som normalt plockas ur när en säsong är över. Här låg det kvar som om tiden hade stannat.
Spåren i papperen
Efter besöket fick jag ta del av det lilla material som fanns bevarat. Det var inte mycket, men tillräckligt för att Skum II skulle träda fram lite tydligare ur förfallet.
Där fanns ett registreringsbevis från Sjöfartsverket från 1989, med uppgifter om namn, fabrikat, byggnadsmaterial, tillverkningsår, längd, bredd, antal master och motor. Där fanns också ett besiktningsprotokoll från Svenska Båtunionen, SBU, från 1995, där ägare, båtnamn, registreringsnummer, båttyp, byggmaterial, tillverkningsår och motor framgick.
Till detta kom ett försäkringsbrev från Svenska Sjö och ett certifikat från Svenska Kryssarklubben, båda från 1996, med samma grundläggande uppgifter om båten. I några av handlingarna förekommer dock en annan stavning av namnet: Shum II i stället för Skum II.
Underlaget är begränsat, men i huvudsak samstämmigt. Stavningen varierar, men bilden av båten är densamma. Med en enkel sökning på Skum II dök hon också upp i listan över motorbåtar konstruerade av C.G. Pettersson: M/Y Skum II, 1934, Söderholms varv, Arkösund. Därifrån gick det att söka vidare.
Det var fortfarande bara fragment. Några dokument, några få bilder, några tekniska uppgifter och ett namn med två stavningar. Men ibland är det just så båthistoria börjar: med ett skrov, några papper och en fråga som inte riktigt vill släppa taget.
En familj som gick i bitar
Det är svårt att stå inför ett sådant föremål utan att känna något. Skum II materialiserade tragiken. Hon hade blivit ett synligt och påtagligt spår av en familj som gått i bitar – efter ett handlande som fortfarande framstod som oförklarligt.
Det var inte längre bara en båt som behövde flyttas från en tomt. Det var ett minne som blivit för tungt att bära. Ett föremål som en gång hade burit förväntningar men som med tiden kommit att bära något helt annat.
Först täcktes hon. Kanske med tanken att det bara var tillfälligt. Kanske för att skydda henne tills man orkade ta nästa steg. Men åren gick. Täckningen blåste sönder, väder och vind tog vid, och det som inte kunde hanteras blev liggande.
Så arbetar tiden. Långsamt, obevekligt och utan hänsyn.
Finns det något att rädda?
I dag är Skum II svårt nedbruten. Kanske är hon bortom räddning som båt. Men det betyder inte att hon saknar värde.
Kanske finns där beslag, detaljer, inredningsdelar, motor eller andra spår som kan tas tillvara. Kanske kan hon dokumenteras innan hon försvinner. Kanske kan uppgifterna om henne bidra till kunskapen om C.G. Petterssons konstruktioner från 1930-talet och om Söderholms varv i Arkösund.
Men hennes värde ligger inte bara där.
Skum II påminner också om att båtar är kulturbärare på ett djupare plan. De är inte bara tekniska objekt eller vackra linjer på en ritning. De blir en del av våra liv. De laddas med våra berättelser. Ibland med glädje och stolthet. Ibland med sorg, ilska och saknad.
Skum II måste bort
Nu måste Skum II bort. Det är den praktiska verkligheten. Tomten ska befrias från ett skrov som blivit stående alldeles för länge.
Men innan hon försvinner helt finns kanske en sista möjlighet att se henne för vad hon är: inte bara ett havererat renoveringsobjekt, utan en tidskapsel. Ett fruset ögonblick. Ett materiellt vittnesbörd om hur snabbt ett liv kan förändras och hur länge spåren kan bli kvar.
Kanske går Skum II inte längre att rädda.
Men något kan ändå räddas: berättelsen, kunskapen, detaljerna – och insikten om att det flytande kulturarvet också rymmer det svåra.
Ibland blir en båt mer än en båt.
Ibland blir den det som finns kvar när allt annat har gått sönder.
/Martin Prieto Beaulieu
PS: Skum II finns i närheten av Gustavsberg och behöver forslas bort. Hör gärna av dig till mig, om du kan hjälpa ägaren med detta, eller om du känner någon som kan. Tack på förhand.
Faktaruta
- Namn: Skum II, i vissa handlingar stavat Shum II
- Båttyp: Utomskärs motorkryssare
- Konstruktör: C.G. Pettersson
- Möjlig ritning: Ritning nr 850 från 20 februari 1932
- Byggår: 1934
- Varv: Söderholms varv, Arkösund
- Längd: cirka 9,5 meter
- Bredd: cirka 2,5 meter
- Rigg: Ketchriggad
- Segel: Fock, stagfock och mesan
- Segelarea: 15,2 kvadratmeter
- Motor: Volvo Penta-diesel från 1988, 30 hk
- Fart: omkring 9 knop
- Övrigt: Finns för avhämtning i Gustavsberg, Värmdö kommun
