Nya former för privat finansiering av kultur kan få stor betydelse också för Sveriges historiska båtar och fartyg. Båthistoriska Riksförbundet, BHRF, välkomnar i sitt remissvar förslagen i den statliga utredningen Ett investeringsprogram för kultur, men betonar att systemen måste fungera även för mindre ideella organisationer och för det flytande kulturarvets särskilda förutsättningar.
Den statliga utredningen Ett investeringsprogram för kultur (SOU 2026:31) handlar om hur finansieringen av kulturområdet kan breddas. Bland förslagen finns skattereduktion för gåvor till kultur, offentlig matchning av privat finansiering och ett övergripande investeringsprogram för kultur.
Båthistoriska Riksförbundet är en av de organisationer som har lämnat synpunkter på förslagen. BHRF tillstyrker huvudinriktningen, men lyfter särskilt behovet av enkla och förutsägbara regler och av att det flytande kulturarvet tydligt omfattas när reformerna genomförs.
FAKTA: Ett investeringsprogram för kultur – SOU 2026:31
- Utredningen tillsattes för att undersöka hur den icke-offentliga finansieringen av kulturområdet kan öka genom ekonomiska incitament.
- Betänkandet Ett investeringsprogram för kultur överlämnades till regeringen den 18 maj 2026.
- Utredningen föreslår att möjligheten till skattereduktion för gåvor utvidgas så att även gåvor till kulturell verksamhet kan omfattas.
- Utredningen föreslår även offentlig matchning av privata bidrag, där offentliga medel kan förstärka privat finansiering av kultur.
- Utredningens förslag till reformer föreslås samlas i ett övergripande investeringsprogram för kultur.
- Betänkandet har skickats på remiss av Kulturdepartementet. Sista dag för remissvar är den 30 september 2026.
- Båthistoriska Riksförbundet har lämnat remissvar och tillstyrker förslagen i huvudsak, men betonar bland annat behovet av enkla regelverk, tillräckliga statliga resurser och att det flytande kulturarvet omfattas.
Källa: SOU 2026:31, Ett investeringsprogram för kultur, Kulturdepartementet.
– Det här är en viktig fråga för oss. En mycket stor del av Sveriges flytande kulturarv bevaras genom insatser från enskilda människor och ideella föreningar. Om vi kan skapa fler vägar till finansiering kan det ge helt nya möjligheter att långsiktigt bevara båtar, fartyg och den kunskap som hör till dem, säger Axel Wenblad, vice ordförande i Båthistoriska Riksförbundet.
Kulturarvet måste finnas med
I sitt remissvar betonar BHRF att kulturbegreppet måste omfatta kulturarvet. För BHRF handlar det inte bara om själva båtarna och fartygen.
– Det flytande kulturarvet består förstås av historiska båtar och skepp (fartyg) men lika viktigt är kunskapen om hur de byggs, underhålls, repareras och brukas. Båtbyggare, skeppstimmermän, riggare och andra hantverkare bär på kunskaper som riskerar att försvinna om de inte används och förs vidare. Därför måste man se både det materiella och det immateriella kulturarvet.
Det är också en viktig skillnad mellan ett historiskt fartyg och många andra kulturhistoriska föremål. För att bevaras behöver en båt eller ett fartyg ofta fortsätta att användas och underhållas regelbundet.
– Ett fartyg kan inte bara ställas undan. Det måste dockas, underhållas och repareras. Trä, stål, motorer, rigg och segel kräver kontinuerliga insatser. Det innebär betydande kostnader samtidigt som en mycket stor del av arbetet görs ideellt.
BHRF har 35 medlemsorganisationer med sammanlagt över 15 000 medlemmar och arbetar för att samordna och stärka arbetet med Sveriges båthistoriska kulturarv.
Gåvor kan bli en ny möjlighet
En viktig del av utredningen är förslaget att reglerna om skattereduktion för gåvor ska utvidgas till kulturell verksamhet. I dag omfattas kultur inte av skattereduktionen på samma sätt som de ändamål som redan finns i systemet.
Axel Wenblad ser möjligheter även för det båthistoriska området.
– Det skulle kunna bli betydelsefullt. Det finns många människor som har ett starkt engagemang för en viss båt, ett fartyg, ett lokalt maritimt kulturarv eller för båthistoria generellt och som skulle kunna tänka sig att bidra ekonomiskt. Om samhället skapar bättre förutsättningar för sådant givande kan det bli ett viktigt komplement till dagens finansiering.
Samtidigt betonar BHRF att reglerna måste utformas så att även mindre allmännyttiga ideella organisationer kan använda systemen.
– Vi får inte skapa modeller som i praktiken bara fungerar för stora kulturinstitutioner med egna ekonomer och administratörer. Många av de organisationer som vårdar det flytande kulturarvet är små och drivs helt eller till stor del ideellt. Då måste regelverket vara begripligt och administrationen rimlig.
Privat finansiering som staten förstärker
Utredningen föreslår också modeller där offentlig finansiering kan användas för att förstärka privata bidrag till kultur – så kallad matchning.
BHRF välkomnar principen men är tveksam till att redan från början bygga upp flera parallella system.
– Själva idén är mycket intressant. Om en förening exempelvis lyckas mobilisera privat finansiering för ett kulturhistoriskt viktigt projekt och staten sedan kan förstärka den insatsen skapas en hävstång. Men systemet måste vara enkelt och förutsägbart.
För BHRF är det därför avgörande att staten avsätter tillräckliga resurser.
– Det vore mycket olyckligt om en förening lyckas få privatpersoner eller företag att gå in med pengar därför att det finns ett löfte om offentlig matchning, och sedan får beskedet att de statliga pengarna är slut. Det skulle snabbt skada förtroendet både hos givarna och de ideella organisationerna.
BHRF föreslår därför att man åtminstone inledningsvis överväger ett mer samlat och enkelt system som sedan kan utvecklas när det finns erfarenheter av hur det fungerar.
Stora investeringsbehov i det flytande kulturarvet
Utredningen föreslår att reformerna samlas inom ramen för ett övergripande investeringsprogram för kultur.
BHRF anser att kulturarvet bör få en tydlig plats när ett sådant program utformas.
– Behoven är stora. Det kan handla om allt från omfattande skrovrenoveringar och varvsarbeten till motorer, riggar, segel och dokumentation. Men investeringar behövs också i den kunskap och de miljöer som gör det möjligt att fortsätta underhålla och bruka de historiska fartygen.
Det finns enligt Axel Wenblad också en möjlighet att genom offentlig-privat samverkan få större effekt av de pengar som investeras.
– Det finns redan ett mycket stort privat och ideellt engagemang inom vårt område. Kan offentliga insatser användas för att förstärka det engagemanget kan relativt begränsade offentliga resurser bidra till betydligt större insatser.
BHRF vill bidra i det fortsatta arbetet
BHRF arbetar samtidigt med att kartlägga och kvantifiera Sveriges bestånd av äldre fartyg i samverkan inom Transporthistoriskt Nätverk med övriga organisationer inom det rörliga kulturarvet.
Förbundet vill också bidra med kunskap när formerna för framtida kulturfinansiering utvecklas.
– Vi har stor erfarenhet av hur det ideellt förvaltade flytande kulturarvet fungerar i praktiken. Därför vill vi gärna vara med i den fortsatta dialogen om hur systemen utformas. Det viktiga är att de nya möjligheterna också når de många föreningar och människor som varje dag arbetar konkret med att bevara vårt kulturarv.
För BHRF handlar frågan därför om mer än nya finansieringsformer.
– Ytterst handlar det om vilka delar av vårt gemensamma kulturarv vi vill kunna lämna vidare till kommande generationer. Sverige har ett fantastiskt bestånd av historiska båtar och fartyg och en lång tradition av båtbyggande, sjömanskap och ideellt engagemang. Ska det finnas kvar i framtiden behöver vi både kunskap, människor och ekonomiska resurser.
/Martin Prieto Beaulieu
Läs BHRF:s remissvar här:
