I en gammal flyghangar på Stumholmen i Karlskrona står Marga, en motorbåt som länge har levt i skymundan. Hon har funnits vid Marinmuseum, men utan tydlig dokumentation, utan klar framtid och länge också utan en tydligt berättad historia. Nu pekar mycket på att hon är en C.G. Pettersson-båt. Frågan är inte bara vad Marga är för båt, utan också vad som ska hända med henne: ska hon stanna som ett oklart objekt i ett magasin, eller kan hon få ett nytt värde och en ny roll i en annan verksamhet?
En båt i hangaren
Det händer fortfarande att gamla båtar dyker upp i lador, skjul och magasin. De står där övergivna, bortglömda eller i väntan på att någon ska få tid, kraft och kunskap nog att ta sig an dem. Skicket kan variera, men långt ifrån alla är bortom räddning. I många fall går de att reparera. Ibland finns rikligt med dokumentation, fotografier och minnen. I andra fall återstår bara själva båten och de spår den bär i sin konstruktion.
Marga tillhör den senare kategorin.
När jag får möjlighet att besöka Marinmuseets magasin i den gamla flyghangaren på Stumholmen i Karlskrona står hon där bland andra båtar och föremål, i skuggan av andra berättelser och andra prioriteringar. Runt omkring pågår arbeten, bland annat med fullriggare HSM Jarramas rigg. Mitt i denna miljö står Marga och samlar damm. Hon är inte iögonfallande för den som inte vet vad man ska leta efter. Men för den som känner till C.G. Petterssons formspråk finns det detaljer som direkt väcker uppmärksamhet.
Spåren i skrovet
Marga ser ut som en Petterssonbåt. Hon har den raka stäven, det välkända “örat” och en bruten, negativ akterspegel. Proportionerna stämmer också väl med många av C.G. Petterssons mindre motorbåtar. Uppskattningsvis är hon omkring sju till åtta meter lång och mellan 1,60 och 1,80 meter bred. Avbärarlisten går hela vägen fram till förstäven, något som kan tyda på en tidig CGP-båt.
Det är ännu inte alla detaljer som har kunnat beläggas i samtida källor, men helhetsintrycket är starkt. Marga bär tydliga drag av en så kallad Petterssonbåt.
Det gör henne intressant, inte minst under året då C.G. Petterssons 150-årsjubileum uppmärksammas runt om i landet. Samtidigt väcker hon en annan fråga: vad händer med en båt som har tappat sin historia? Hur värderas den i ett museum när proveniensen är oklar, dokumentationen tunn och framtiden osäker?
Ett objekt med oklar hemvist
Berättelsen om hur Marga hamnade vid Marinmuseum är inte helt fastlagd. Några tydliga köpehandlingar eller kvitton har inte gått att få fram. Uppgifter gör gällande att hon under en tid låg vid bryggan utanför museet och användes av personalen. Senare togs hon upp på land och blev stående.
När museer ser över sina samlingar uppstår ofta svåra frågor. Vad har ett föremål för antikvariskt värde? Vad är tillräckligt dokumenterat? Vad kan och bör bevaras inom institutionens egna ramar? Och vad händer med de objekt som visserligen har kulturhistorisk betydelse, men som inte riktigt passar in i samlingslogiken?
Marga befinner sig mitt i ett sådant mellanläge. Hon är för intressant för att avfärdas, men länge har hon också varit för dåligt känd för att fullt ut kunna förstås och värderas.
Jakten på namnet och historien
Det är här människorna kommer in i bilden.
Genom Dan Thorell, ordförande i både Aspö Båthistoriska, Veteranbåtsföreningen och Båthistoriska Riksförbundet, börjar trådarna samlas ihop. Det visar sig finnas uppgifter om tidigare ägare och kontaktvägar bakåt i tiden. Plötsligt öppnas möjligheten att inte bara beskriva båten som objekt, utan att återföra henne till ett sammanhang av bruk, människor och minnen.
Via Thomas Hall, den senaste ägaren, går det att nå ännu längre tillbaka. Spåret leder till familjen Ringbom. Där finns de viktigaste vittnesmålen.
Den främsta källan är Jan Ringbom, son till Helge Ringbom, numera över 90 år. När Jan för första gången mötte sin far och båten var han 18 år gammal; året var 1952. Därmed blir han ett nyckelvittne i berättelsen om Marga. Han står nära den tid då båten ännu var i bruk och fortfarande en självklar del av ett levande båtliv.
Jan Ringboms minnen
Jan Ringbom berättar att hans far köpte båten efter kriget, strax efter 1947, för 3 500 kronor. Då bodde Helge Ringbom i Aspudden i södra Stockholm. Marga hörde hemma i en miljö där båtlivet fortfarande var tätt sammanvävt med vardagen, med båtklubbsliv, somrar och utfärder.
Det handlar om en “Pettersson” – byggd efter ritningar eller som en efterapning, i hemmabygge eller på varv. Jan minns att båten ska ha byggts i två exemplar vid verkstäderna intill järnvägen, vilket leder tankarna till Liljeholmen, Lövholmen och Gröndal. I dessa områden var C.G. Pettersson verksam, och här fanns flera varv och verkstäder, bland annat Stockholms Båtbyggeri, Lövholmens varv och Gröndalsvarvet. Uppgiften är ännu inte belagd, men den ger en möjlig geografisk ram för Margas tidiga historia.
– Jag träffade min far för första gången som 18-åring 1952. Farsan bodde på Manhemsgatan i Aspudden och var medlem i Örnsbergs båtklubb i 30 år. Färderna gick i Mälaren och ibland på Saltsjön, berättar Jan.
Minnesbilderna är konkreta. De handlar inte i första hand om museala värden, utan om bruk – om hur båten såg ut, hur den lät och hur den fungerade.
– Marga hade en Star-motor från början som gick på både bensin och fotogen. Man startade med bensin och sedan kopplade man över till fotogen. Det var svårt att lägga in backen med fotogen, minns Jan.
Han minns också båtens utseende:
– På den tiden var Marga fernissad med en vit vattenlinje och en blå botten.
Flytten till Karlskrona blev ett viktigt steg i båtens historia.
– Sommaren 1984 flyttade vi, min son Michael och jag, ner Marga till Karlskrona med lastbil, säger Jan.
Därmed flyttades Marga från Stockholmsområdet till Blekinge. Det är en viktig länk i båtens kronologi och förklarar hur hon så småningom kom att bli kvar i Karlskrona.
Det är just här som båten får tillbaka något av sitt liv. Hon framträder inte längre bara som ett anonymt skrov i ett magasin, utan som en båt som använts, vårdats, körts och upplevts av människor med namn och minnen.
Från familjebåt till undanställd båt
Efter tiden hos familjen Ringbom gick Marga vidare till Thomas Hall, som ägde och nyttjade båten under ett antal år. När hon senare lämnades vidare till Marinmuseum skedde det enligt uppgift på villkor att hon skulle hållas i brukbart skick och fortsatt kunna användas. Men så blev det inte.
När Thomas Hall lämnade ifrån sig båten var hon fortfarande fernissad. Den vita målningen kom senare. Även detta är en viktig detalj, eftersom det säger något om hur båten har förändrats över tid – och om möjligheten att återföra henne närmare ett tidigare skick.
Samtidigt finns fortfarande oklarheter kring ägarförhållanden och överlåtelseformer. Just därför blir de muntliga källorna så viktiga. När de skriftliga dokumenten är få, är det människorna som bär berättelsen.
Ett annat värde utanför magasinet
Marga aktualiserar en större fråga om det flytande kulturarvet. Alla båtar kan inte, och kanske inte heller bör, förvaltas på samma sätt inom museisamlingar. Ett föremål som inte riktigt hittar sin plats i en institution kan ändå ha ett stort värde i en annan miljö – särskilt om den miljön kan kombinera kunskap, bruk och förmedling.
Marga kommer att flyttas till Aspö/Drottningskär, där Aspö Båthistoriska håller på att bygga upp en verksamhet. Inledningsvis kommer hon att bli en del av BHRF:s CGP utställning i samband med CG Petterssons 150 års jubileum. Planen på sikt är att båten ska få en annan roll än den hon haft i magasinet som en del i Aspö Båthistoriskas satsning på ungdomsverksamhet. Hon blir då en del av ett levande sammanhang, snyggas till, sättas i stånd och till och med sjösättas igen. Tillsammans med andra Petterssonbåtar skulle hon också kunna bidra till att ge fler en konkret förståelse för C.G. Petterssons konstruktioner.
Det betyder inte att hennes museala värde försvinner. Tvärtom kan det vara så att hennes kulturhistoriska värde blir tydligare just i en verksamhet där hon går att tolka, visa och sätta i relation till andra båtar och berättelser.
Att ge en båt tillbaka sitt namn
Marga är ännu inte fullt ut kartlagd. Det återstår frågor om var hon byggdes, under vilka omständigheter och hur de tidigaste leden i hennes historia ser ut. Men hon är inte längre bara ett anonymt objekt i ett magasin.
Genom Jan Ringboms minnen, genom samtal med tidigare ägare och genom de spår båten själv bär i sin form, har något börjat återvända: hennes historia, hennes sammanhang och hennes namn.
Det är också här artikelns egentliga kärna finns. En båt blir inte historisk bara för att den är gammal. Den blir historisk när människorna omkring henne träder fram, när minnena fogas samman med de materiella spåren samt konstruktörens design och båtens funktion leder till att någon faktiskt tar sig tid att fråga vad detta är och varför det spelar roll.
Marga står fortfarande på land. Hennes framtid är inte avgjord. Men kanske är det just nu, när hennes historia åter börjar ta form, som hennes verkliga värde blir synligt.
/Martin Prieto Beaulieu
Faktaruta: Marga
Typ: motorbåt / Petterssonbåt
Trolig konstruktör: C.G. Pettersson
Troligt byggår: ca 1928–1929
Trolig byggplats: osäkert, uppgifter pekar mot något varv vid Liljeholmsviken i södra Stockholm.
Längd: ca 7–8 meter
Bredd: ca 1,60–1,80 meter
Motor: Star-motor för bensin/fotogen, idag en Albinmotor
Kända ägare: Ringbom-familjen, Thomas Hall, senare knuten till Marinmuseum
