En njutbar kvällssegling med den alltigenom inspirerande skepparen
Karin Rosenberg och skonaren Mathilda af Mollösund
Samling på kajen innan påmönstring på skonaren Mathilda af Mollösund. Foto: Jessica Andersson
Vi är 8 stycken som ses på kajen i solen denna soliga tisdagskväll i början av juli för en kvällssegling med Tradition Sailing. Det blåser 15 m/s i medel och 20 i byarna och det knarrar i tamparna som håller skonaren Mathilda af Mollösund på plats vid bryggan på Eriksbergskajen i Göteborg. Det är en av många seglingar för skeppare Karin Rosenberg och Mathilda denna säsong, och Karin frågar oss som ska segla om vi fortfarande vill gå med ut på grund av vinden, annars kan vi få byta dag. Men alla enas om att vi litar på både skutan och Karin, och efter en säkerhetsgenomgång till kaj så lämnar vi och går för motor västerut under Älvsborgsbron ut mot öppet hav. När vi tittar bakåt så ser vi en lila himmel som vräker ner ett ordentligt skyfall över kajen där vi befann oss för 15 minuter sedan. Därmed blickar vi framåt istället och njuter av färden, och Karin styr precis på kanten av ovädret så vi får bara ytterst lite regn på oss. Regnjackorna åker på och folk slår sig ned på däck i lä och vaggas till ro.
Vi stävar västerut medan molnen med regnet jagar oss. Foto: Jessica Andersson
”Jag tyckte det var så häftigt att det fanns sådana här båtar.”
Skepparen på Skonaren Mathilda heter alltså Karin Rosenberg, uppväxt i Masthugget, och föräldrarna hade sommarställe på Orust. ”Jag var inte särskilt båtintresserad när jag var liten men så var det Tall ships race på Eriksberg när jag var 15, och jag blev helt begeistrad. Jag tyckte det var så häftigt att det fanns sådana här båtar. Vi såg på avseglingen och jag kommer ihåg att jag var så besviken att de inte satte segel ut från hamnen.”
Sommaren efteråt följde hon med T/S Britta på en veckolång ungdomssegling till Danmark och det var då hon blev seglingsbiten. Senare tog Karin fartygsbefälsexamen och seglade som styrman på Ingo samt hade hand om ungdomssektionen och lärde ungdomar segla.
Idag är Carl Kilbo däcksman, han ska vara med hela sommaren på Mathilda. ”Jag vill gärna ha en och samma person på däck som är med hela sommarn så att man teamar ihop sig. Jag hittar besättningen på lite olika sätt, vissa söker upp mig, men jag är även med på Västkust-skutorna där jag dragit ihop en ungdomssektion, och där får man kontakter. Det är väldigt kul med ungdomarna, att se hur de växer i rollen.”
Skeppare Karin Rosenberg och däcksman Carl Kilbo. Foto: Jessica Andersson
Karin började alltså som däcksman på Styrsöbolaget ute i skärgården men nu jobbar hon huvudsakligen extra som befälhavare på Älvsnabben inne i Göteborg. ”Det är 20-årsjubileum för mig på Styrsöbolaget nu, tiden går fort. Sedan var jag också befälhavare på Göta kanal-båtarna, och så är jag även befälhavare ibland på Trubaduren som kör räkkryssningar” säger hon.
Segelskutorna är en bra väg in för dem som funderar på att börja en yrkeskarriär till sjöss. Men skeppen är dyra att underhålla och flera av traditionsfartygen har sålts till utlandet, som till exempel T/S Britta som såldes till Nordirland.”
”Man måste vara realist för att ha en sån här båt. Om man inte underhåller så förfaller det ju.”
Varför köpte du just den här båten?
”Jag köpte henne 2017, och då hade hon legat ute till salu i ett halvår, gubben som hade den då gick bort väldigt hastigt. Då var den i Vadstena och det var sönerna som sålde henne, de kunde inget om båtar. Då började den förfalla så sakta, så det blev lite att göra. Jag hade sett den flera år innan i Mollösund och tyckt att den var fin. Den är 16,5 meter i skrovet och 22 meter med klyvarbommen och dävertar medräknat, så det är ändå görbart att slipa och lacka henne själv, den är lagom stor liksom och underhållet blir ganska lagom. Dessutom hyfsat nybyggd då den är byggd 1985. Mathilda byggdes på spekulation med en köpare som skulle använda den i Karibien, men plötsligt så fanns det ingen köpare, då gick varvet i Mönsterås som byggde den i konkurs. Båten är byggd i lärk på ekspant, som är extra rötbeständigt, och jag har ju hållit på med gamla träbåtar och skutor så man vet ju hur mycket det blir. Sen var jag ihop med en dansk timmerman som sa ”köp ingen gammal skit” och det var ju kloka ord. Man måste vara realist för att ha en sån här båt. Om man inte underhåller så förfaller det ju.”
Vill man lära sig om segling så får man instruktioner. Foto: Jessica Andersson
Hur startade företaget Tradition Sailing?
”Jag jobbade på Göta kanal-båtarna som befälhavare med att köra turister, och så seglade jag skuta i föreningarna här på Västkusten. Tyvärr så är man ju hemmablind, men så tänkte jag att det där kan man ju göra något av, fast med betalande gäster här i Göteborg, så kallad chartersegling. Men föreningslivet blev svårt att utveckla mer, och då ville jag göra nåt eget, med egen båt. Då kom Thomas Gunnarsson som har skutan Westwind, och han tyckte att det var en kul idé och kunde tänka sig vara med och kicka igång företaget med charterseglingen. Så jag fick driva företaget, och han sköter ekonomin. Det är ett aktiebolag, så vi äger 50% var. Det finns en hel del liknande verksamheter i Danmark, som jag har haft som förebilder. Det är bara Sverige som inte har så många såna här charterskutor. En del utländska skutor kommer och gör chartersegling här i Sverige till exempel. De seglingar jag gör är förutom charter, är dels såna här kvällsseglingar på sommaren, och ibland med liveband som kör irländsk musik. Sedan är det ”Peppsegling för kvinnor” som är jättepopulära seglingar. Det är bra för då är det inga killar som lätt kan ta över, och det brukar bli väldigt mysigt. Och så har jag lite mer äventyrliga längre seglingar utomlands också, till exempel Rostock och Danmark. Denna båten är väldigt bra för man kan göra det väldigt basic, men även göra mer avancerade grejer.”
Karin till rors på sin Mathilda af Mollösund. Foto: Jessica Andersson
Peppsegling för kvinnor och långsegling
Hur länge pågår säsongen?
”Jag kör seglingar till mitten av oktober ungefär. På hösten är det lugnare i hamnarna, det är skönt. Det är lite blandat med både återkommande och nya gäster. När vi seglar iväg ner till Rostock så seglar vi ner på 3-4 dar ungefär med två vakter och vi brukar ha 8 gäster och 4 i besättningen när vi ska sova ombord. Vi ska segla hela veckan här nu, det är mycket bokningar. Det är ganska mycket folk som rör sig i området på Eriksbergskajen där Mathilda ligger som bokar in sig. Jag måste hitta nån mer som kan vara skeppare så att det inte står och faller med om jag kan eller inte, men det är brist på skeppare på alla skutorna. Man ska dels ha kunskapen om skutsegling men även rätt papper. Jag jobbar ju även som timvikarie på Styrsöbolaget som befälhavare, det hade aldrig gått att jobba heltid samtidigt som detta.”
Karin tittar ut över havet med vågorna som bygger på i vinden. ”Det är inte motsjö i alla fall, det är skönt. Denna vill man reva storseglet på ganska tidigt. Idag kommer vi bara ta upp ett försegel, det räcker i denna vinden, men avtar vinden så tar vi ett gaffelsegel också.”
Efter en timme med Ford-motorn igång på nordvästlig kurs på väg upp mot Hjuvik så vänder vi sedan söderut och hissar stagfocken, som är det tredje seglet framför den förliga masten. Då seglar vi i cirka 5 knop. Toppfarten som man fått upp henne i är 8,5 knop ihållande med fulla segel.
Karin och däcksman Carl pratar ihop sig om de även ska dra upp gaffelfocken på den förliga masten. ”Skonaren är svår att kryssa med, man vill ha en fin slör, då seglar hon fint. Vi har ju inte bråttom men det är ändå fint att segla. Det är tredje säsongen med de här seglen så de är hyfsat nya och fina.”
Karin och Carl pratar ihop sig om segelföringen. Foto: Jessica Andersson
Efter 4 timmar är vi åter tillbaka på kajen i Eriksberg. Vinden har nu mojnat och kvällen är återigen fin. Karin tackar för att vi ville segla med och det är ett uppsluppet gäng som åter äntrar landbacken. En alltigenom trevlig segling med en mycket imponerande och inspirerande skeppare!
Faktaruta:
Karin Rosenberg innehar fartygsbefäl klass VI och arbetar förutom med Tradition Sailing även som befälhavare på passagerarfartyg i Göteborgs skärgård. Karin har mer är 20 års erfarenhet av utbildning inom traditionsfartyg. Karin är även aktiv i Föreningen Västkustskutorna samt med i styrelsen för Maritimt i Väst som arbetar för det maritima kulturarvet inom Västra Götalands regionen.
Thomas Gunnarsson är den andra skepparen I Tradition Sailing med behörigheterna fartygsbefäl klass VIII och TF70. Han har mer än 40 års erfarenhet av utbildning inom segling och sedan 16 år tillbaka är han ägare av fartyget Westvind. Thomas är även aktiv i Sail Training International, Tall Ship Race, Sail Traning Association Sweden och tidigare varit mycket engagerad i Maritimt i Väst. Thomas arbetar även ibland för ”Det seglande Gymnasiet Gunilla samt ÖMC.
